Förbundsbryterskan

Tredje delen i fantasy serien: Berättelsen om blodet. Den första Ondvinter var helt otroligt spännnade, den andra Eldbärare var lite lugnare men också väldigt bra. Förväntningarna på denna är förstås höga. Jag har läst 50 sidor. Mystiken och spänningen har börjat smyga sig på.

Änglamakerskan!

Det tog LÅNG tid att läsa. Jag kände mig inte helt fast i den förrän precis mot slutet. Jag har läst alla andra i denna serie. Men nu tycker jag att det känns som att hon har gjort sitt med dessa karaktärer. Dags för något nytt.

Inget topp betyg från mig i alla fall. På en skala 1 - 5 får den en svag 3.

Sur och besviken!

Jag har kommit in på en kurs jag gärna vill gå. Motiverande samtal. Jag är ofta frustrerad över att patienterna inte följer råden de får om hur de ska leva. Kursen handlar om ett nytt sätt att tänka. Att ge råd fungerar inte så bra, man ska motivera patienterna istället.

Glad i hågen går jag in till min gruppchef och berättar att jag kommit in. Jag har information med mig och kursplanen.

Som vanligt finns det inte resurser, pengar och tid inom lanstinget för sånt här. Sen trillar samtalet in på att jag har mycket sjukfrånvaro. Jag vabbar ofta med barnen och nu vill jag vara borta från jobbet ännu mer för att läsa en kurs. Allt detta gör att jag är inte prioriterad att få gå. Det passar inte in i mitt just nu kanske. Om några år så är det kanske bättre att gå kurser istället. Detta var saker som jag ska vara beredd på att det kommer att komma upp i diskussionen med chefen på sjukhuset när jag pratat med henne om jag ska få gå kursen.

Nämen så trevligt. Jag är hemma och tar hand om mina barn när de är sjuka. Jag blir ibland sjuk om barnen smittar mig och då blir det sjukdagar för mig. Detta gör då att jag inte ska få vidareutbilda mig. Det handlar om en gång i veckan i 8 veckor. Jag ska inte vara borta flera dagar eller veckor i sträck.

Det känns inte bra. Jag känner mig orättvist behandlad. Jag blir både förbannad och sur.